Jag börjar undersökningen med att vilja ta steget ut för att
betrakta mig själv, göra avbilder av mig själv. För att få syn på ”min roll”
och rent fysiskt hur kropp och ansikte kan gestaltas. ”Hur påverkar det ens inre bild av att man tar steget ut och betraktar
sig själv? Selfie.”(29 mars ) Jag refererar till flera skulpturala verk,
där mestadels vardagliga människor porträtterats. Jag skriver också om konsten
för sin egen eller andras skull, rollen som estetiska lärprocesser har är för
att stödja andra mål, vad har det för betydelse? (29 mars) Jag tecknar några
varianter av mig själv. En bild kommer att bli mycket betydande i det fortsatta
arbetet. En bild där jag inspireras av Frida
Kahlos självporträtt, där jag pryder mitt huvud med en utsmyckning där jag
vill visa och bära upp de estetiska lärprocesserna genom färger och mönster,
likt en krona eller en fjäderskrud. (3 varianter, 1 april)
Efter handelning kommer det fram att det är en sorts klassrumsutopi som jag söker att beskriva. Marianne Lindberg de Geers arbeten med att placera in sig själv i historian, i alla möjliga kontexter och positioner blir mitt sätt att också fortsätta. Mitt ansikte - med fjäderkrona, placerar jag på lärares kroppar som jag klipper ur de olika fackliga tidningarna. Genom detta har jag nu placerat in mig själv i en önskeutopi - att alla lärare ska uppmärksamma och arbeta med estetiska lärprocesser i sina klassrum.
I blogginlägget (8 april) skriver jag att det är såsom en
påfågel gör för att synas som jag vill att estetiska lärprocesser ska
uppmärksammas. Men också att jag känner mig fast i skolans ”bestämda form” för
att kunna se själv hur detta konkret ska kunna ske i dagens skola. Jag har
under hela processen haft en syn i mitt huvud att det är kroppen/lärares och
elevers som befinner sig i klassrummen
och därmed har sina roller. Under nästa handledning tolkas min gestaltning
till dans-koregrafi och där vill jag fortsätta. En lärares roll i ett klassrum
handlar till stor del av ett befinnande/rörelsemönster i rummet och ett samspel
med väggar, möblering, elever, ljusinsläpp och hur kommunikationen påverkar
rörelserna.
I den första gestaltande bilden så befinner jag mig i några
av lärarnas positioner/rörelser i rum som ska visa på rörelse genom återupprepade
mönster och färger. (Jag vill släppa kopplingen till påfågelns parningsdans och
istället bara använda påfågelskruden som ett uttryck för utsmyckning och något
som vill och är gjort för att synas, då det inte är en passande sammankoppling
mellan lärare och elever…)
Elsa Chartin – textilkonstnärinna har varit en inspiration
till uttryck i mönster och upprepningar som gestaltningen nu uttrycker.
Jag landar i koreografi och dansnotation- alltså systemet
för att ”anteckna” hur en koreografi är uppbyggd. Då det inte finns något
enhetligt system så är det två sista bilderna min tolkning av hur
rörelsemönster kan se ut i ett
klassrum. Återigen så är mitt ansikte med fjäderskrud där för att påminna om
estetiska lärprocesser, likt en avbild/glorifiering längst framme i klassrummet
(whiteboardtavlan). Sedan är det ytterligare varianter av mig själv (som
spelpjäser) som kan fungera som en ”mental bild” som alla personer i
klassrummet har i sitt sinne när de utför en koreografi som ger uttryck för en utopisk dans för de estetiska
lärprocesserna.
På den nedersta bilden kommer jag att sy med tråd mellan spelpjäserna, som visar på deras rörelsemönster.