tisdag 28 december 2010
de sista dagarna på 2010.
nu blir det uppdatering av blogginlägg som halkat efter under hösten. med förhoppning om att under kommande år vara mer i fas.
bildspel och livet på www (reflektion 6)
en mastig redovisning av allas olika inspirerande bildspel gav en fin fredag! en uppgift inom ramar men så fri att den kunde tolkas på så många sätt gav en bredd och inspiration.
att belysa läroplanen i bild med hjälp av en halv pecha kucha= 10 bilder som visas i 10 sek var. jag har lärt mig att en riktig pecha kucha är 20 bilder som visa i 10 sek. var.
en givande diskussion efteråt där vi pratade om hur alla hade gjort, visualiserat, illustrerat eller ? jag behöver reda i detta, jag vet inte om jag vet vad alla betyder.
samt om socialiseringen i etern, om dess faror och härligheter.
att belysa läroplanen i bild med hjälp av en halv pecha kucha= 10 bilder som visas i 10 sek var. jag har lärt mig att en riktig pecha kucha är 20 bilder som visa i 10 sek. var.
en givande diskussion efteråt där vi pratade om hur alla hade gjort, visualiserat, illustrerat eller ? jag behöver reda i detta, jag vet inte om jag vet vad alla betyder.
samt om socialiseringen i etern, om dess faror och härligheter.
torsdag 14 oktober 2010
jag socialiserar på webben... (reflektion 6)
första gången jag prövade att chatta var på passagen chat kanske någon gång i åttonde klass. jag kommer ihåg att det inte gav mig någonting och att jag blev stressad och skrämd av det för det skedde ingen kommunikation av särskilt värde...
jag tänkte nu att jag prövar igen, denna gången blev det icq chat i ett europeiskt chatrum.
jag fick kontakt med dominik i tyskland. efter att jag inte ville bli hans vanliga brevvän så var han inte intresserad av att prata längre. ok bye.
jag har svårt att släppa gardet och tro att detta kan vara en vanlig vettig person när man inte ens tar sig tid att prata om vardagliga små ting.
jag prövar annat. familjeliv.se verkar som det låter... väldigt familjebaserat, men betydligt mer gemytligt!
jag frågar om restips. inget svar än men kanske snart!
jag prövade först att bli medlem på second life med förhoppningar om att bli uppslukad av den virtuella världen. men det ville inte min dator. vad krävs av datorn tro?
jag tänkte nu att jag prövar igen, denna gången blev det icq chat i ett europeiskt chatrum.
jag fick kontakt med dominik i tyskland. efter att jag inte ville bli hans vanliga brevvän så var han inte intresserad av att prata längre. ok bye.
jag har svårt att släppa gardet och tro att detta kan vara en vanlig vettig person när man inte ens tar sig tid att prata om vardagliga små ting.
jag prövar annat. familjeliv.se verkar som det låter... väldigt familjebaserat, men betydligt mer gemytligt!
jag frågar om restips. inget svar än men kanske snart!
jag prövade först att bli medlem på second life med förhoppningar om att bli uppslukad av den virtuella världen. men det ville inte min dator. vad krävs av datorn tro?
vår egen workshop och sokratiska samtal (reflektion 5)
under tisdagen fick vi skapa egna workshops som sedan skulle testas på klassen. det var klurigt, roligt, lite läskigt och lärorikt. både att skapa en egen lektion med enkla medel och sedan deltaga i andras.
det kändes lite skärrande som det har gjort när man är vikarie och praktikant. men det är ju precis detta vi behöver öva på! viktigt att det kommer redan nu.
det blev endel skådespel inom workshopsen som jag upplevde härom veckan i en annan övning där vi skulle känna på att ha olika roller. det är smått obehagligt men jag försöker haka på de andra som lever sig in ganska väl.
jag känner att veckan har givit flera konkreta tips som man verkligen kan få användning av redan nu när man är ute på praktiken. det är bra.
förväntningarna kring det sokratiska samtalet var stora och i torsdags var det dags att få bekanta sig med detta genom Ann S Pihlgren.
jag kände hur detta sorts samtalsupplägg fattade mitt tycke. att man kan få samtala kring en text eller bild utan att det finns några rätt eller fel, utan alla kan få prata om sin tolkning och även pröva motargument, för att se vad som mer kan finnas att få fram i diskussionen. att allas tankar är värda något och att man övar på att lyssna och att själv argumentera för det som man säger.
jag har aldrig riktigt lärt mig att diskutera, att få lov att få utlopp för tankar som kan associeras kring olika ämnen utan att det ska stämplas som rätt eller fel.
men det är svårt och en oerhörd utmaning för mig. dels att våga och försöka formulera sina tankar med argument. och att låta sig tala om det man intuitivt känner kring något. att sedan vara samtalsledare och kunna hjälpa gruppen att komma vidare på bra spår i samtalet är en konst. att komma ihåg allas tankar och spår och sammanfatta och koppla ihop...
men vi ska ju öva, mycket! jag vill bli bra på detta!
jag tror att om man övar på sokratiska samtal i skolan så kan det ge eleverna mycket. bättre självbild, övning i att diskutera, lära sig att lyssna och respektera andra. saker som är några av de viktigaste som skolan kan ge sina elever.
en intervju med Ann S Pihlgren om sokratiska samtal.
jag har hittat ett par bilder som jag skulle vilja hålla ett sokratiskt samtal kring.
jag har valt ut en och hittat en inledande fråga att starta samtalet kring:
det kändes lite skärrande som det har gjort när man är vikarie och praktikant. men det är ju precis detta vi behöver öva på! viktigt att det kommer redan nu.
det blev endel skådespel inom workshopsen som jag upplevde härom veckan i en annan övning där vi skulle känna på att ha olika roller. det är smått obehagligt men jag försöker haka på de andra som lever sig in ganska väl.
jag känner att veckan har givit flera konkreta tips som man verkligen kan få användning av redan nu när man är ute på praktiken. det är bra.
förväntningarna kring det sokratiska samtalet var stora och i torsdags var det dags att få bekanta sig med detta genom Ann S Pihlgren.
jag kände hur detta sorts samtalsupplägg fattade mitt tycke. att man kan få samtala kring en text eller bild utan att det finns några rätt eller fel, utan alla kan få prata om sin tolkning och även pröva motargument, för att se vad som mer kan finnas att få fram i diskussionen. att allas tankar är värda något och att man övar på att lyssna och att själv argumentera för det som man säger.
jag har aldrig riktigt lärt mig att diskutera, att få lov att få utlopp för tankar som kan associeras kring olika ämnen utan att det ska stämplas som rätt eller fel.
men det är svårt och en oerhörd utmaning för mig. dels att våga och försöka formulera sina tankar med argument. och att låta sig tala om det man intuitivt känner kring något. att sedan vara samtalsledare och kunna hjälpa gruppen att komma vidare på bra spår i samtalet är en konst. att komma ihåg allas tankar och spår och sammanfatta och koppla ihop...
men vi ska ju öva, mycket! jag vill bli bra på detta!
jag tror att om man övar på sokratiska samtal i skolan så kan det ge eleverna mycket. bättre självbild, övning i att diskutera, lära sig att lyssna och respektera andra. saker som är några av de viktigaste som skolan kan ge sina elever.
en intervju med Ann S Pihlgren om sokratiska samtal.
jag har hittat ett par bilder som jag skulle vilja hålla ett sokratiskt samtal kring.
jag har valt ut en och hittat en inledande fråga att starta samtalet kring:
 | |
| Vem skulle du helst vilja prova att byta plats med och varför? |
söndag 10 oktober 2010
jag utvärderar mig själv.
det känns inte hundra. jag skriver för ingående och långt om vad vi gör så att det tar lång tid och jag hamnar efter i bloggschemat.
jag måste istället fokusera på att skriva kortare med mer summa kardemumma och med mer vikt vid reflektioner.
utvecklingsveckan var... (reflektion 4)
utvecklande!
den första av de tre temastyrda veckorna innebar att vi skulle ta oss an det vida och vackra begreppet utveckling - vad är det?
valfri litteratur skulle vi finna och läsa och begrunda, för att sedan mötas i basgrupp och sedan i helklass för att diskutera begreppet och våra valda böcker. en fredags-bok-låda.
jag gick till pocket shops faktaavdelning, där jag tänkte att det finns många böcker kring både personlig- och samhällelig utveckling. jag fann många intressanta, men också endel klysch-pysch-varningar. men jag valde en som intresserade mig och som tar upp utvecklingen inom familjeområdet/kärnfamiljen: Skriet från kärnfamiljen av Rebecka Edgren Aldén och Tinni Ernsjöö Rappe. jag tänkte även att detta är ett ämne som lätt väcker diskussion, då alla har någon erfarenhet ifrån någon sorts familjeformation, existerande eller inte och både bättre och sämre.
men hur ska man kunna sprida detta på ett positivt sätt så att alla förstår att de har vinning av att maka på reglerna kring uppbyggandet av det klassiska kärnfamiljsidealet?
en djupare dykning i boken kommer att inom kort hamna här:
att ha valt en skönlitterär bok kändes som ett bra drag då jag snabbt kunde ta mig igenom boken. att få välja bok själv och få ta del av böcker som de andra valt tyckte jag var ett sätt att få personligt engagemang i sin utbildning. att detta återkommer under terminen med nya ämnen känns bra då man inför nästa gång vet lite mer om hur man kan gå tillväga. jag tyckte om att först diskutera allas böcker i sin basgrupp där man är mer trygg och att sedan på eftermiddagen låta ordet vara fritt och låta de som vill berätta om vad de läst.
vidare läsning om den heliga kärnfamiljen
vs.hemlöshet
något som också handlar om utveckling var filmerna vi såg på måndagssamlingen. i stor motsats till kärnfamiljsidealet finns hemlöshet och i filmen Dark days av Marc Singer dokumenterades hemlösa som byggt boningar under en tågstation i New York. de var ledsna själar som trampat snett i den vanliga världen, men de stod sitt kast och gjorde sitt bästa för att klara livet i en annan dimension av samhället. det bröts dock upp till ett fint slut. där de fick hjälp till vanliga lägenheter och vilken glädje som blev till i hela deras uttryck!
ett annat utvecklingsproblem mötte vi i filmen Caracas, där två arkitekter i denna stad i Venezuela, försökte komma på lösningar till de ohållbara boningar som de mindre bemedlade invånarna bygger.
vi sammanfattade seminariet med att utveckling finns inom alla områden, både på positiva och negativa sätt och att det inte alltid går att styra exakt som man vill. men jag kan ändå ha makten att försöka utveckla mig själv på ett så bra sätt som möjligt.
den första av de tre temastyrda veckorna innebar att vi skulle ta oss an det vida och vackra begreppet utveckling - vad är det?
valfri litteratur skulle vi finna och läsa och begrunda, för att sedan mötas i basgrupp och sedan i helklass för att diskutera begreppet och våra valda böcker. en fredags-bok-låda.
jag gick till pocket shops faktaavdelning, där jag tänkte att det finns många böcker kring både personlig- och samhällelig utveckling. jag fann många intressanta, men också endel klysch-pysch-varningar. men jag valde en som intresserade mig och som tar upp utvecklingen inom familjeområdet/kärnfamiljen: Skriet från kärnfamiljen av Rebecka Edgren Aldén och Tinni Ernsjöö Rappe. jag tänkte även att detta är ett ämne som lätt väcker diskussion, då alla har någon erfarenhet ifrån någon sorts familjeformation, existerande eller inte och både bättre och sämre.
men hur ska man kunna sprida detta på ett positivt sätt så att alla förstår att de har vinning av att maka på reglerna kring uppbyggandet av det klassiska kärnfamiljsidealet?
en djupare dykning i boken kommer att inom kort hamna här:
att ha valt en skönlitterär bok kändes som ett bra drag då jag snabbt kunde ta mig igenom boken. att få välja bok själv och få ta del av böcker som de andra valt tyckte jag var ett sätt att få personligt engagemang i sin utbildning. att detta återkommer under terminen med nya ämnen känns bra då man inför nästa gång vet lite mer om hur man kan gå tillväga. jag tyckte om att först diskutera allas böcker i sin basgrupp där man är mer trygg och att sedan på eftermiddagen låta ordet vara fritt och låta de som vill berätta om vad de läst.
vidare läsning om den heliga kärnfamiljen
något som också handlar om utveckling var filmerna vi såg på måndagssamlingen. i stor motsats till kärnfamiljsidealet finns hemlöshet och i filmen Dark days av Marc Singer dokumenterades hemlösa som byggt boningar under en tågstation i New York. de var ledsna själar som trampat snett i den vanliga världen, men de stod sitt kast och gjorde sitt bästa för att klara livet i en annan dimension av samhället. det bröts dock upp till ett fint slut. där de fick hjälp till vanliga lägenheter och vilken glädje som blev till i hela deras uttryck!
ett annat utvecklingsproblem mötte vi i filmen Caracas, där två arkitekter i denna stad i Venezuela, försökte komma på lösningar till de ohållbara boningar som de mindre bemedlade invånarna bygger.
vi sammanfattade seminariet med att utveckling finns inom alla områden, både på positiva och negativa sätt och att det inte alltid går att styra exakt som man vill. men jag kan ändå ha makten att försöka utveckla mig själv på ett så bra sätt som möjligt.
tisdag 28 september 2010
målande marla? (reflektion 3)
jag gillar att starta veckan på det sätt som vi får göra på måndagens morgonsamling. att titta på film. inte vilka vanliga spelfilmer som helst utan dokumentärer som har något kul, konstigt, viktigt eller intressant att berätta.
jag hade för ett tag sedan ett mål om att försöka se en tankevärd dokumentär per vecka, men jag var inte tillräckligt idog eller bra på att hitta dem... samt att jag blir som ett barn på kvällen och blir pangtrött på tre sekunder och då är böcker samt dokumentärer lite illa ute för att kunna fånga upp min trötthet.
så jag kanske får behålla tanken om måndagsfilm resten av mitt liv och lägga in en önskan om att vi klasskamrater alltid kommer att fortsätta lägga upp bra länkar!!
my kid could paint that hette filmen som vi såg i måndags. det var en dokumentär om en fyraårig flicka som heter Marla, som blivit erkänd världen över för sina abstrakta målningar. dock var dilemmat att ingen förutom familjemedlemmarna fått se henne göra dem och då kom frågeställningen upp om det verkligen är Marla som gör dem eller om det är pappan som handleder henne...
jag vet inte vad jag ska tro... och jag har ingen aning om det vinklas från familjen eller de som filmar. jag tror jag väljer att leva med mystiken att aldrig kunna få veta. antingen om det är Marla själv eller ett samarbete mellan henne och pappan så är tavlorna fantastiska och hela historian är gripande. hur en familj sätts i en mediasituation och om de själva vill det eller inte?
titta på tavlorna här.
besök på Bohusläns Museum och
en mångfacetterad konstnär som jag fick nytt intresse för. jag såg en av hennes tidigare utställningar där, för ett par år sedan och var inte så imponerad. men nu fick man en spännande helhet av henne. hon är ganska vågad och sätter skruv på saker.
efter en vecka som startade med Sverigedemokraters intåg i riksdagen så avslutades veckan behövligt på världskulturmuseét.
där hade vi en workshop och föreläsningar vars röda tråd för mig var människors likheter och olikheter.
att bli påmind av hur mycket vikt man lägger vid våra fasader, att vi inte har, ger eller tar oss tid för att möta fler och få reda på vad som finns bakom fasaderna.
med påminnelsen om hur vi och stora delar av europas folk har behandlat romer genom tiderna gick jag ut med en stor klump i magen men hopp om att det ska förändras för så kan vi inte fortsätta.
jag fick tips om en hemsida som baserats på en konferens som har fått spridning i världen. där är det samlade föredrag av alla möjliga slag men med innehåll och idéer som är viktiga för vår världs fortsatta liv.
människor som gör något och vill sprida det till fler.
jag hade för ett tag sedan ett mål om att försöka se en tankevärd dokumentär per vecka, men jag var inte tillräckligt idog eller bra på att hitta dem... samt att jag blir som ett barn på kvällen och blir pangtrött på tre sekunder och då är böcker samt dokumentärer lite illa ute för att kunna fånga upp min trötthet.
så jag kanske får behålla tanken om måndagsfilm resten av mitt liv och lägga in en önskan om att vi klasskamrater alltid kommer att fortsätta lägga upp bra länkar!!
my kid could paint that hette filmen som vi såg i måndags. det var en dokumentär om en fyraårig flicka som heter Marla, som blivit erkänd världen över för sina abstrakta målningar. dock var dilemmat att ingen förutom familjemedlemmarna fått se henne göra dem och då kom frågeställningen upp om det verkligen är Marla som gör dem eller om det är pappan som handleder henne...
jag vet inte vad jag ska tro... och jag har ingen aning om det vinklas från familjen eller de som filmar. jag tror jag väljer att leva med mystiken att aldrig kunna få veta. antingen om det är Marla själv eller ett samarbete mellan henne och pappan så är tavlorna fantastiska och hela historian är gripande. hur en familj sätts i en mediasituation och om de själva vill det eller inte?
titta på tavlorna här.
(en parantes) jag tänker likadant kring sanningen om Michael Jackson, den kommer jag nog aldrig få veta om jag vet...
om det är sant det som han åtalats för eller vetskapen om hur han verkligen dog. han och många kändisar med honom har verkligen blivit offer för mediavärldens exploatering. undrar hur lätt det är att hålla sig med två fötter på jorden då.
besök på Bohusläns Museum och
Marianne
Lindberg
De
Geer's utställning. en mångfacetterad konstnär som jag fick nytt intresse för. jag såg en av hennes tidigare utställningar där, för ett par år sedan och var inte så imponerad. men nu fick man en spännande helhet av henne. hon är ganska vågad och sätter skruv på saker.
 | ||||
| marianne har placerat in sitt ansikte på alla bilder, alltifrån medlem i the beatles till att vara mona-lisa. |
efter en vecka som startade med Sverigedemokraters intåg i riksdagen så avslutades veckan behövligt på världskulturmuseét.
där hade vi en workshop och föreläsningar vars röda tråd för mig var människors likheter och olikheter.
att bli påmind av hur mycket vikt man lägger vid våra fasader, att vi inte har, ger eller tar oss tid för att möta fler och få reda på vad som finns bakom fasaderna.
med påminnelsen om hur vi och stora delar av europas folk har behandlat romer genom tiderna gick jag ut med en stor klump i magen men hopp om att det ska förändras för så kan vi inte fortsätta.
jag fick tips om en hemsida som baserats på en konferens som har fått spridning i världen. där är det samlade föredrag av alla möjliga slag men med innehåll och idéer som är viktiga för vår världs fortsatta liv.
människor som gör något och vill sprida det till fler.
torsdag 23 september 2010
gatans belysning bexifierad! (reflektion 2)
minnen från veckan i det offentliga rummet.
att jag på något sätt skulle vilja förändra gatubelysningen var sedan tidigare i mina tankar, de fick nytt liv under introduktionsdagen och med stöd från gruppen så vågade jag pröva planen!
den första kontakten med Mona på gatubolaget gjorde så att jag fick prata med Timo på Svevia, som lånade ut en ljusglob till mig och när jag hade fått pyssla loss på den så fick jag möta janne stolt som satte upp den vid Bergslagsgatan bakom Centralstationen. följ med i min lilla bildberättelse här nedan:
dagens ros och choklad till de som hjälpte mig att sätta mitt spår i stadsrummet!
jag fick sådan pepp om goda förtroenden och förhoppningar om fler goda samarbeten.
mitt möte med det offentliga rummet blev inte så läskigt som jag först trodde, mitt i veckan innan planen riktigt hade visat sig tyckte jag att det var jobbigt och trodde att jag skulle få kompromissa fram något som jag inte alls skulle vara så stolt över som detta.
jag har ögon på alla ställen jag kan i stan nu för att jag inte vill gå om miste att se om någon har lämnat ett litet spår eller ett meddelande efter sig. att man får ta för sig av det utrymmet som vi alla ska vistas i.
likaså som jag blev glad för samarbetet med dessa hjälpfulla personer så blir jag glad av att kunna skriva här och berätta för fler om denna roliga upplevelse. det känns viktigt att skriva för mig själv men jag tror att det blir än mer viktigt när man vet att det förhoppningsvis är några fler som läser det jag skriver.
nån mer som delar min ljusfascination så kanske vi kan ses här?
att jag på något sätt skulle vilja förändra gatubelysningen var sedan tidigare i mina tankar, de fick nytt liv under introduktionsdagen och med stöd från gruppen så vågade jag pröva planen!
den första kontakten med Mona på gatubolaget gjorde så att jag fick prata med Timo på Svevia, som lånade ut en ljusglob till mig och när jag hade fått pyssla loss på den så fick jag möta janne stolt som satte upp den vid Bergslagsgatan bakom Centralstationen. följ med i min lilla bildberättelse här nedan:
 |
| med skjuts på motorcykel mellan regnskurar fick jag hämta en glob på Svevias kontor. |
 | |
| att bekanta sig med en ljusglob |
 |
| här börjar förvandlingen... |
 | |||
 |
| janne stolt byter till min ljusglob |
 |
| såhär såg den ut när mörkret hade lagt sig |
dagens ros och choklad till de som hjälpte mig att sätta mitt spår i stadsrummet!
jag fick sådan pepp om goda förtroenden och förhoppningar om fler goda samarbeten.
mitt möte med det offentliga rummet blev inte så läskigt som jag först trodde, mitt i veckan innan planen riktigt hade visat sig tyckte jag att det var jobbigt och trodde att jag skulle få kompromissa fram något som jag inte alls skulle vara så stolt över som detta.
jag har ögon på alla ställen jag kan i stan nu för att jag inte vill gå om miste att se om någon har lämnat ett litet spår eller ett meddelande efter sig. att man får ta för sig av det utrymmet som vi alla ska vistas i.
likaså som jag blev glad för samarbetet med dessa hjälpfulla personer så blir jag glad av att kunna skriva här och berätta för fler om denna roliga upplevelse. det känns viktigt att skriva för mig själv men jag tror att det blir än mer viktigt när man vet att det förhoppningsvis är några fler som läser det jag skriver.
nån mer som delar min ljusfascination så kanske vi kan ses här?
tisdag 14 september 2010
projekt i det offentliga rummet
jag pratade med en bra kvinna på trafikkontoret, hon kanske kan ordna så att jag får låna en lampglob från en lyktstolpe. hoppas hoppas. annars regnar det så där höstigt härligt, så lusten att utforska området är inte direkt på hugget...
söndag 12 september 2010
trumvirvel! (reflektion 1)
nu ska det första riktiga inlägget komma till. ett, två, tre!
den första hela veckan är avslutad och jag ska försöka samla ihop i en liten låda vad som har hänt mig och klassen och vad jag har kommit att tänka på.
vad. hur. varför. orden som ska leda mig på vägen..
det har varit workshops blandat med föreläsningar och museibesök. att hitta rätt i skolan och att komma upp på morgonen.
vi var en dag i slottskogen för att genom texter om boende som vi själva valt, bygga oss egna bosättningar. vi jobbade i våra nytillkomna seminariegrupper, det var fascinerande hur man kom tillbaka till känslan av kojbyggande som när man var liten. men nu i en ny vuxnare anda tillsammans med personer som på samma sätt peppat jobbade och fantiserade mot samma mål.
mitt i slutförandet blev vi tvungna att lämna vårat bygge och flytta vidare. vilka känslor som då uppstod är roligt att så här i efterhand analysera.
man skulle göra rockader i de andras hem och tänk att man så lätt kan fästa sig vid något som inte ens finns, vi hade ju haft ett hem som vi sedan fick lämna, men hur skulle man kunna få sig att trivas i ett nytt som man inte visste något om.
jag tänkte väldigt mycket på hur kära vi är i våra hem, vad de betyder mycket, med alla dessa prylar och inredning som vi egentligen kanske inte behöver. men som vi tycker så mycket om, som får oss att må bra och trivas. i stan så bor man i små lådor ovanpå och bredvid varandra, och trots att det bara består av väggar, golv och tak kan jag göra så att det bara känns som mitt.
jag har precis bokat ett släp till mitt nya hem:
resa till Louisiana och in på djupet på en utställning med Sophie Calle var oerhört givande. då vi fick några frågor att tänka på medans vi såg utställningen i mindre grupper och som sedan reflekterades tillsammans i hela klassen.
det öppnade sig nya världar!
likadant då vi besökte konsthallen vid konstmuseet efter en intressant förmiddag med diskussioner kring samtidskonstens provocerande vilja och om hur vi skulle vilja titta på dem med våra kommande elever eller inte.
workshopsen vi har haft har till stor del handlat om att på flera sätt få tills samarbete och en introduktion och bilder av varandra. det har varit enkla men roliga uppgifter som jag gärna vill ta med mig som egna lektioner.
jag har nästintill varje dag fått en sprudlande känsla i magen av att det är så sjukt kul att ha börjat denna inriktning på denna skolan. hurra! och slut för idag.
jag har för övrigt en svaghet för rim
torsdag 9 september 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)