jag hade för ett tag sedan ett mål om att försöka se en tankevärd dokumentär per vecka, men jag var inte tillräckligt idog eller bra på att hitta dem... samt att jag blir som ett barn på kvällen och blir pangtrött på tre sekunder och då är böcker samt dokumentärer lite illa ute för att kunna fånga upp min trötthet.
så jag kanske får behålla tanken om måndagsfilm resten av mitt liv och lägga in en önskan om att vi klasskamrater alltid kommer att fortsätta lägga upp bra länkar!!
my kid could paint that hette filmen som vi såg i måndags. det var en dokumentär om en fyraårig flicka som heter Marla, som blivit erkänd världen över för sina abstrakta målningar. dock var dilemmat att ingen förutom familjemedlemmarna fått se henne göra dem och då kom frågeställningen upp om det verkligen är Marla som gör dem eller om det är pappan som handleder henne...
jag vet inte vad jag ska tro... och jag har ingen aning om det vinklas från familjen eller de som filmar. jag tror jag väljer att leva med mystiken att aldrig kunna få veta. antingen om det är Marla själv eller ett samarbete mellan henne och pappan så är tavlorna fantastiska och hela historian är gripande. hur en familj sätts i en mediasituation och om de själva vill det eller inte?
titta på tavlorna här.
(en parantes) jag tänker likadant kring sanningen om Michael Jackson, den kommer jag nog aldrig få veta om jag vet...
om det är sant det som han åtalats för eller vetskapen om hur han verkligen dog. han och många kändisar med honom har verkligen blivit offer för mediavärldens exploatering. undrar hur lätt det är att hålla sig med två fötter på jorden då.
besök på Bohusläns Museum och
Marianne
Lindberg
De
Geer's utställning. en mångfacetterad konstnär som jag fick nytt intresse för. jag såg en av hennes tidigare utställningar där, för ett par år sedan och var inte så imponerad. men nu fick man en spännande helhet av henne. hon är ganska vågad och sätter skruv på saker.
 | ||||
| marianne har placerat in sitt ansikte på alla bilder, alltifrån medlem i the beatles till att vara mona-lisa. |
efter en vecka som startade med Sverigedemokraters intåg i riksdagen så avslutades veckan behövligt på världskulturmuseét.
där hade vi en workshop och föreläsningar vars röda tråd för mig var människors likheter och olikheter.
att bli påmind av hur mycket vikt man lägger vid våra fasader, att vi inte har, ger eller tar oss tid för att möta fler och få reda på vad som finns bakom fasaderna.
med påminnelsen om hur vi och stora delar av europas folk har behandlat romer genom tiderna gick jag ut med en stor klump i magen men hopp om att det ska förändras för så kan vi inte fortsätta.
jag fick tips om en hemsida som baserats på en konferens som har fått spridning i världen. där är det samlade föredrag av alla möjliga slag men med innehåll och idéer som är viktiga för vår världs fortsatta liv.
människor som gör något och vill sprida det till fler.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar