jag cyklade till kålltorp denna måndag. jag cyklade solrosgatan upp och satte mig på en bänk för att fundera lite. detta skrev jag ner:
Det tog en stund att hitta hit för det är alltid lite svårt att cykla rätt på cykelvägar när man ska till en ny plats. Jag har cyklat till Gamlestan innan, men inte vidare hit. Det är skönt väder. Jag känner mig dock lite ensam, typ som jag känt mig då jag varit arbetslös. Jag möter ändå en hel del folk, men blir trots det mer ensam i tankarna. För av de jag möter så har förmodligen de allra flesta något litet mål som anledning till varför de är här ute och går. Medans jag inte har det, utan jag ska bara vara här, än så länge utan så mycket vetskap och varför. Det kommer en känsla av meningslöshet.
Sen börjar jag tänka på att jag snart måste kissa. Då måste man be om lov om att låna toaletten på ett café. Det gillar jag inte. Oftast kanske det brukar gå okej men man är ändå beredd på att kanske bli lite avsnäst att det faktiskt inte går om man inte är gäst, då får man betala.
Jag tänker vidare på om jag ska höra av mig till de andra, när jag sitter här och känner mig ensam. Det skulle nog kännas bättre då. Jag gillar annars att vara ensam då och då och se nya platser i stan med fina hus och trädgårdar. Men just nu känner jag inte riktigt för detta. Jag undrar vilket fik som Mattias sitter på, och vad de andra gör. Man är lite utsatt när man är ensam, folk verkar undra vad man gör. Men inte alltid med negativ undran. En man går t.ex förbi med sin hund och nickar och ler och ser att jag skriver.
Hur ska jag börja eller vad ska jag göra? Brr nu börjar jag bli lite kall.
Nu blir jag tvungen att skicka ett sms till min pojkvän så att jag inte känner mig helt ensam. Hur länge kan jag hålla mig tills jag kontaktar någon klasskamrat?
"Ensam på parkbänk"
Men jag bestämmer mig ändå sen för att cykla vidare en stund till för mig själv, efter att ha cyklat Sanatoriegatan upp till en höjd och ner igen så möter jag Ellen. Vi promenerar ner mot torp. Hon tar vagnen. Jag går och frågar om jag får låna toaletten på ett café, det kostar 5 kr säger hon. Då blir jag sur och går...
Sen hör jag av mig till Erika och de är på kåken och jag råkar precis cykla dit visar det sig. Vi och Emelie äter lite matsäck i solen. Så pratar vi och funderar kring allt.
Sen cyklar jag hem. Himlen har en fint dis. Sen kom regnet men då var jag nästan hemma haha. Vi ses imorgon igen Kålltorp.
Det känns bra att veta att någon annan är i liknande situation som jag.
SvaraRadera/Alfred
Jag instämmer med Alfred :) Och precis som du sa Rebecka så känner man sig nästan arbetslös. Hoppas man kan hitta en "ingång" som gör det lättare att peppa sig själv.
SvaraRadera