summa kardemumma

swooosch så var tiden nästan redan över. dags för en summering.

VAD:  
En kort filmberättelse med utgångspunkt i min konflikt med tekniken.


HUR: 
Med digital utrustning, miljöer och diverse prylar och assistenter har jag enligt en storyboard och med inspiration ifrån bandet Solanders låt: The Garden, som även blir som ett soundtrack, gjort en filmberättelse i stopmotion.

VARFÖR: 
Min önskan att vilja jobba med foto och rörlig bild, men med konflikten att det finns ett motstånd då jag inte tidigare arbetat med digitala medier. Det har då byggts upp till något svåruppnåeligt och processen i arbetet har jag sett framför mig som ett ständigt trevande och frågande. Att jag heller inte har något "fysiskt" material som jag kan ta ett steg ifrån och beskåda gör att det hela tiden finns med mig att jag egentligen vill ta den säkra vägen och arbeta med ett mer direkt och praktiskt uttryckssätt.

Att jag i denna gestaltning har tagit mig an att arbeta med ett digitalt medium för att motverka min inställning och konflikt och att få övning i att ta mig an saker och testa. 
Från idén att det var en musikvideo i stopmotion som jag ville göra, fick jag jämka och komma fram till att jag kunde ha musiken till videon och arbeta med musiken som inspiration, men att fokus hamnar på att det är min uppgörelse med tekniken som är den röda tråden i videon.



Processen och resultatet

Efter en återblick på mina blogginlägg så ser jag en utveckling som återkopplas till mina allra första inlägg. Jag hade en grundtanke att jag ville arbeta med kamera och bilder och sedan rörlig film. Vilket jag faktiskt har följt, trots att jag inte trodde det mitt i processen, en stopmotionvideo med musik samtidigt som den behandlar temat konflikt.

Jag ser positivt tillbaka samtidigt som det känns onödigt att jag var ute och cyklade, men jag ser också att tiden behövdes för att hitta rätt inspiration till vad som nu tillslut kommer att bli en sorts målgång. 
Jag har lärt mig om processande och om jag går igenom något liknande det här igen så tror jag att det kan gå lättare. Det kan dock vara en svårighet att fokusera helt på uppgiften då det är andra saker som tar tid och kraft från det, men det handlar kanske också om erfarenhet, att man nästa gång antagligen kan gå in i ett sådant här projekt med lite mer lugn. Men samtidigt tror jag att det är viktigt för en själv att respektera och ge gott med utrymme för att lättare kunna känna sig trygg vägen fram.

Jag känner en stor tillfredställelse över hur resultatet visuellt kom att se ut och jag har arbetat med att ta bilder som jag verkligen har längtat efter att få ta och sedan få använda till något. I samband med detta känner jag också att jag har lärt mig att använda kameran på fler sätt än jag tidigare kunnat och till viss del också fått lärdom om vissa redigeringsprogram.


Gestaltningen känns väldigt representativ för mig och den ger en god inblick i både hur jag fungerar som person inför olika utmaningar man ställs inför, samtidigt som det också har gett mig ytterligare ett konstnärligt uttryck. Kanske har jag genom detta fått uttrycka mig tillräckligt eller så kan det hända att jag kommer att fortsätta i samma riktning.

Samtidigt som jag ska ha med mig att en sak som man gör första gången inte behöver vara perfekt och att man har kan få mycket ut av att fråga andra om hjälp. 

Dolda kunskaper talade vi om på sista handledningen, att det inte alltid är saker som tekniskt kan visas upp att man lärt sig men att man i kroppen fått med sig viktiga saker för sitt fortsatta liv.

Snart kommer en eventuell slutlig version att publiceras här! 


Imorgon blir det utställningsteknik och då kommer vi att bestämma mer kring själva utformningen av hur allt ska visas upp. I look forward, även till vernissage!


Hej så länge!