jag socialiserar på webben... (reflektion 6)

första gången jag prövade att chatta var på passagen chat kanske någon gång i åttonde klass. jag kommer ihåg att det inte gav mig någonting och att jag blev stressad och skrämd av det för det skedde ingen kommunikation av särskilt värde...
jag tänkte nu att jag prövar igen, denna gången blev det icq chat i ett europeiskt chatrum.

jag fick kontakt med dominik i tyskland. efter att jag inte ville bli hans vanliga brevvän så var han inte intresserad av att prata längre. ok bye.
jag har svårt att släppa gardet och tro att detta kan vara en vanlig vettig person när man inte ens tar sig tid att prata om vardagliga små ting.


jag prövar annat. familjeliv.se verkar som det låter... väldigt familjebaserat, men betydligt mer gemytligt!
jag frågar om restips. inget svar än men kanske snart!

jag prövade först att bli medlem på second life med förhoppningar om att bli uppslukad av den virtuella världen. men det ville inte min dator. vad krävs av datorn tro?

vår egen workshop och sokratiska samtal (reflektion 5)

under tisdagen fick vi skapa egna workshops som sedan skulle testas på klassen. det var klurigt, roligt, lite läskigt och lärorikt. både att skapa en egen lektion med enkla medel och sedan deltaga i andras. 
det kändes lite skärrande som det har gjort när man är vikarie och praktikant. men det är ju precis detta vi behöver öva på! viktigt att det kommer redan nu.

det blev endel skådespel inom workshopsen som jag upplevde härom veckan i en annan övning där vi skulle känna på att ha olika roller. det är smått obehagligt men jag försöker haka på de andra som lever sig in ganska väl.

jag känner att veckan har givit flera konkreta tips som man verkligen kan få användning av redan nu när man är ute på praktiken. det är bra.


förväntningarna kring det sokratiska samtalet var stora och i torsdags var det dags att få bekanta sig med detta genom Ann S Pihlgren.


jag kände hur detta sorts samtalsupplägg fattade mitt tycke. att man kan få samtala kring en text eller bild utan att det finns några rätt eller fel, utan alla kan få prata om sin tolkning och även pröva motargument, för att se vad som mer kan finnas att få fram i diskussionen. att allas tankar är värda något och att man övar på att lyssna och att själv argumentera för det som man säger.

jag har aldrig riktigt lärt mig att diskutera, att få lov att få utlopp för tankar som kan associeras kring olika ämnen utan att det ska stämplas som rätt eller fel.

men det är svårt och en oerhörd utmaning för mig. dels att våga och försöka formulera sina tankar med argument. och att låta sig tala om det man intuitivt känner kring något. att sedan vara samtalsledare och kunna hjälpa gruppen att komma vidare på bra spår i samtalet är en konst. att komma ihåg allas tankar och spår och sammanfatta och koppla ihop...

men vi ska ju öva, mycket! jag vill bli bra på detta!

jag tror att om man övar på sokratiska samtal i skolan så kan det ge eleverna mycket. bättre självbild, övning i att diskutera, lära sig att lyssna och respektera andra. saker som är några av de viktigaste som skolan kan ge sina elever.

en intervju med Ann S Pihlgren om sokratiska samtal.

jag har hittat ett par bilder som jag skulle vilja hålla ett sokratiskt samtal kring. 
jag har valt ut en och hittat en inledande fråga att starta samtalet kring:

Vem skulle du helst vilja prova att byta plats med och varför?

 

jag utvärderar mig själv.

det känns inte hundra. jag skriver för ingående och långt om vad vi gör så att det tar lång tid och jag hamnar efter i bloggschemat.

jag måste istället fokusera på att skriva kortare med mer summa kardemumma och med mer vikt vid reflektioner.

utvecklingsveckan var... (reflektion 4)

utvecklande!

den första av de tre temastyrda veckorna innebar att vi skulle ta oss an det vida och vackra begreppet utveckling - vad är det? 
valfri litteratur skulle vi finna och läsa och begrunda, för att sedan mötas i basgrupp och sedan i helklass för att diskutera begreppet och våra valda böcker. en fredags-bok-låda.

jag gick till pocket shops faktaavdelning, där jag tänkte att det  finns många böcker kring både personlig- och samhällelig utveckling. jag fann många intressanta, men också endel klysch-pysch-varningar. men jag valde en som intresserade mig och som tar upp utvecklingen inom familjeområdet/kärnfamiljen: Skriet från kärnfamiljen av Rebecka Edgren Aldén och Tinni Ernsjöö Rappe. jag tänkte även att detta är ett ämne som lätt väcker diskussion, då alla har någon erfarenhet ifrån någon sorts familjeformation, existerande eller inte och både bättre och sämre.  

men hur ska man kunna sprida detta på ett positivt sätt så att alla förstår att de har vinning av att maka på reglerna kring uppbyggandet av det klassiska kärnfamiljsidealet?
en djupare dykning i boken kommer att inom kort hamna här:

att ha valt en skönlitterär bok kändes som ett bra drag då jag snabbt kunde ta mig igenom boken. att få välja bok själv och få ta del av böcker som de andra valt tyckte jag var ett sätt att få personligt engagemang i sin utbildning. att detta återkommer under terminen med nya ämnen känns bra då man inför nästa gång vet lite mer om hur man kan gå tillväga. jag tyckte om att först diskutera allas böcker i sin basgrupp där man är mer trygg och att sedan på eftermiddagen låta ordet vara fritt och låta de som vill berätta om vad de läst.

vidare läsning om den heliga kärnfamiljen

                           vs.hemlöshet


något som också handlar om utveckling var filmerna vi såg på måndagssamlingen. i stor motsats till kärnfamiljsidealet finns hemlöshet och i filmen Dark days av Marc Singer dokumenterades hemlösa som byggt boningar under en tågstation i New York. de var ledsna själar som trampat snett i den vanliga världen, men de stod sitt kast och gjorde sitt bästa för att klara livet i en annan dimension av samhället. det bröts dock upp till ett fint slut. där de fick hjälp till vanliga lägenheter och vilken glädje som blev till i hela deras uttryck!
ett annat utvecklingsproblem mötte vi i filmen Caracas, där två arkitekter i denna stad i Venezuela, försökte komma på lösningar till de ohållbara boningar som de mindre bemedlade invånarna bygger.


vi sammanfattade seminariet med att utveckling finns inom alla områden, både på positiva och negativa sätt och att det inte alltid går att styra exakt som man vill. men jag kan ändå ha makten att försöka utveckla mig själv på ett så bra sätt som möjligt.